500 år av förtryck och motstånd
Allt sedan kolonialismen har Mapuchefolket varit utsatta för ett konstant förtryck. Först av spanjorerna som mördade, förslavade och plundrade dem. Sen av dem som kom att bli den chilenska staten.
Mapuchefolket är unika i Sydamerikas koloniala historia. Till skillnad från både Inka och Aztekerna så hade inte Mapuchefolket någon central organisation som erövrarna kunde attackera och på så sätt ta över makten i ett svep. Så när Pedro De Valdivia (år 1540) bestämde sig för att erövra södra delen av kontinenten, mötte han ett helt annat motstånd som ledde till cirka 300 år av ständig kamp. Detta ledde till att spanjorerna bara kunde bedriva sin koloniala industri fram till Bio-Bio floden i vad idag kallas Araucanía. Denna omöjliga erövring ledde till ett interkulturellt moment, där byteshandel och dylik pågick mellan erövrarna och Mapucherna. Denna process gav upphov till den kommande fredsöverenskommelsen mellan Spanien och Mapucherna, där floden Bio-Bio blev en naturlig gräns mellan de erövrade delar och Mapuchemark.
När Napoleon går bärsäkrargång i Europa passar kreolerna på och deklarerar sin självständighet i kolonierna. Chile blir till och återigen vaknar intresset för mapuchemark och sina odlingsmöjligheter. Den nya chilenska staten upphäver de fredsöverenskommelser som Mapucheindianer lyckats etablera tidigare och en ny offensiv mot mapucheland tar vid, den s.k. pacificering av Araucanian. I historieböckerna avslutats pacificeringen med den stora massakern 1890 som då leder till en utspridning av mapucher över hela landet och en stor inflyttning till städerna. Men egentligen har inte denna process (pacificering) avslutats och har i år pågått i 200 år. Idag försöker den chilenska staten fortfarande krossa mapuchernas motstånd och de skyr inga medel. Mord, politiska fångar, censur och polisövergrepp är idag lika mycket vardagsmat som under Pinochetdiktaruren.
