mapuche

Chile, idag ett av de länderna med högst BMP i Sydamerika, har att tacka exportindustrin för sin rikedom. Vinstbegär och exportbehov var huvudanledningar till att staten tog över nästan all mark i landet. Övertagandet gick våldsam till (den sk. pacificeringen)  och den då nybildade chilenska staten ogiltigförklarade de fredsöverenskommelser som Mapucheindianer hade fått till stånd med spanjorerna innan Chiles bildandet. Efter kriget mot mapuchefolket lämnades endast fem procent av den ursprungliga jorden där mapuchefolket kunde bosätta sig. Detta gjorde man genom införandet av Títulos de Merced, en lagparagraf som gjorde det möjligt för staten att nästan ge bort landområden. Mapuchefolket, blev tvungna att erkänna sig själva som chilenare i stället för mapuche för att få samma rättigheter som resten av befolkningen, men de var inte upplysta om landutdelningen, vilket ledde till att markområdena gick främst till kolonisatörer och militärer.

På 1960- och 70-talen genomfördes en jordbruksreform då staten delade ut jordlotter till bönder. Detta var ett steg i rätt men sanningen är den att dessa markområden låg alltid i obrukligmark. Men när diktatorn Pinochet kom till makten efter militärkuppen 1973 omvändes reformen och staten tog tillbaka jorden.

Behovet av exportverksamhet ledde till att staten erbjöd företag att köpa markskog på mapuche-området. Detta ledde till att skogsföretagen köpte mycket stora markområden. Markgränserna ändrades, områden bytte ägare och de mapuchefamiljer som blev av med sin mark var tvungna att flytta.

Skogsindustrin i Chile växt enormt de senaste 20 åren., 1,5 miljoner hektar av ursprungsbefolkningens mark har använts för att odla fram främmande träsorter som växer snabbt, ex. eukalyptus och tall. Detta har lett till självklara skador i det naturliga ekosystemet. Man kan idag konstatera att den tidigare bördiga jorden är nu skadad av trä-resin och erosion och att bäckar och andra vattenkällor absorberats av träden och torkat ut.

En mängd stora utvecklings-projekt som den chilenska staten godkänt, eller själva genomfört, drabbat mapucheindianer hårt. Bland dessa kan vi nämna bygget av motorvägen genom mapuchemark, bygget av hydroelektriska dammar (en av dessa anläggningar har redan byggts, 8 till är planerade) Vilket leder till omplacering av familjer. Familjer som blivit mutade och lurade med löften om anställningar eller ny mark. Men många av dem som inte skrev på har organiserat sig för att föra ut sin kamp och det är bland dessa vi befinner de mest drabbade av den chilenska statens förtryck.

Politiska fångar och hungerstrejk

Hundratals Mapuche-indianer har blivit dömda i enlighet med den chilenska anti-terroristlagen. Denna lag infördes av Pinochet 1984 som ett sätt att bekämpa det politiska motståndet. Idag används lagen på samma vis av de demokratiska regeringar som Chile har haft sen 1990 för att krossa Mapuche-folkets mobilisering, genom att fängsla politiska Mapuche-ledare och -aktivister.

De som åtalas för terrorism hålls inte sällan häktade i över ett år innan deras fall går till rättegång. De blir då prövade under särskilda villkor i en militärdomstol. Bland annat tillåter lagen så kallade ansiktslösa vittnen, vilket betyder att ett vittne kan framträda anonymt bakom skärmar och med röstförvrängande mikrofoner, endast synliga för domarna och åtalarsidan. Att dölja vittnenas identitet hindrar försvarets möjligheter att kunna utmana vittnesmålen och de utgör därmed en kränkning av artikel 14 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

De som blir fällda tilldöms fängelsestraff på minst 10 år, utan den sedvanliga möjligheten till benådning från presidenten.

Chiles tillämpning av anti-terroristlagen är inte förenlig med den allmänt vedertagna definitionen av terrorism, som avser mycket allvarligt politiskt våld riktat mot liv, frihet och människors fysiska integritet. Mapuche-indianer som åtalats under anti-terroristlagen har ofta anklagats för skada av privat egendom i samband med landkonflikter. Det kan exempelvis röra sig om anlagda bränder av skogsplantager eller skadegörelse av fordon. Med utgångspunkt i det internationella samfundets syn på termen terrorism råder det ingen tvekan om att t.ex. traktorsabotage inte kvalificeras som sådant. Dessutom finns det otaliga fall då Mapuche-indianer faktiskt inte begått någon typ av brott, utan arresterats och åtalats på godtyckliga grunder.

Anti-terroristlagen fungerar för regeringen som ett verktyg för att legitimera undanröjandet av politiskt aktiva Mapuche-indianer. Detta har föranlett kritik från FN:s särskilda rapportör för ursprungsfolk, Rodolfo Stavenhagen, som uppmanat Chile att inte använda terroriståtal mot handlingar som är relaterade till den sociala kampen för land och legitima klagomål från ursprungsfolk. Amnesty, Human Rights Watch och andra organisationer som arbetar för rättvisa och fred instämmer i kritiken av lagen och dess tillämpning.

Hungerstrek har blivit ett redskap/taktik för åtalade mapucher att göra sin sak hörd. Den har tillämpats de senaste 5 åren och Patricia Troncoso (som hungerstrejkade i 112 dagar under 2007) har varit en av frontfigurerna.

Patricia Troncoso avbröt hungerstrejken den 28 januari 2008, 112 dagar efter att den inletts. Efter medling av katolska kyrkan gick regeringen med på vissa av hennes krav på förbättringar av fängelsevillkoren. Regeringen gick varken med på benådning eller förkortade strafftider, men accepterade förslaget om permission under helger samt att fångarna ska förflyttas till en annan anstalt. De förbättrade villkoren gäller bara Patricia Troncoso och två andra fångar som deltog i hungerstrejken och som, liksom Troncoso, är dömda till tio års fängelse för terroristbrott.

Sen juli i år sitter 34 mapuchefångar i 5 olika fängelser och matvägrar. Att få bort antiterroristlagen, att inte bli åtalade i militär domstol, att användandet av  maskerade vittnen blir olaglig och demilitariseringen av mapucheområden är deras huvudkrav. Regeringen vägrade länge ha någon dialog och i samarbete med medierna så kunde man manipulera frågan i ett par månader. Men genom internet har har mapucherna kunnat få ut information och till och med skapa en viss opinion på lokalplan. Chile firar i år 200 år av självständighet och att ha döende mapucher i sina fängelser skapar en bild av en inte så demokratisk land. Därför har nu regeringen gått ut och meddelat att de ska skapa ett utskott som ska studera hur man kan reformera antiterroristlagen. De hungerstrejkande mapucher vägrar och låta sig luras av byråkratiska procedurer vars syfte egentligen är mer att förhala frågan än att verkligen vilja ändra på de lagar som kommit till stånd i en diktatur.